Järnbrist

Esa Soppi, docent i internmedicin

Enligt uppskattningar som gjorts i USA kunde upp till 1–2 % av den vuxna befolkningen ha järnbristanemi. Bland kvinnor torde förekomsten av järnbrist utan anemi uppgå till 11 % och hos män till 4 %. Man uppskattar att 40 % av kvinnorna har någon gång under sitt liv haft järnbrist. Man kan alltså säga att järnbrist är ett synnerligen vanligt fenomen som dock inte är särskilt välkänt eller lätt att identifiera. Eftersom järnbrist är synnerligen vanligt, kunde man tala om en folksjukdom.

Det behövs en blodförlust på bara 1 ml per dygn för att förlusten av järn (1 ml blod innehåller 0,5 mg järn) ska överstiga upptaget av järn från matsmältningskanalen. Då uttömmer kroppen småningom sina järndepåer, vilket ses som ett lågt ferritinvärde i blodprov. Endast då järndepåerna uttömts tillräckligt uppstår anemi, vilken definieras som ett hemoglobinvärde på under 117 g/l hos kvinnor och under 134 g/l hos män. En stor del av personerna med järnbrist kan utveckla t.o.m. svår järnbrist utan att hemoglobinvärdet sjunker alls eller sjunker så litet att kriterierna för anemi inte uppfylls.

Det bästa måttet på järnbrist är ferritinvärdet och om det understiger 30 ml/l, betyder detta s.g.s. alltid att järnbrist föreligger. Ett memento är dock, att ferritinvärdet kan stiga och sjunka såsom CRP-värdet eller sänkan, och därför kan ferritinvärdet vara t.o.m. mycket högt i samband med infektioner. Ibland är det mycket svårt att konstatera att järnbrist föreligger och en hel del ”detektivarbete” kan behövas för att utreda frågan.

De vanligaste orsakerna till järnbrist är riklig menstruationsblödning, graviditeter, blodgivning och andra tillstånd av blodförlust samt celiaki. Järnbristen kan uppkomma långsamt och de bakomliggande orsakerna, såsom riklig menstruationsblödning eller graviditeter, kan ha förekommit 10–30 år tidigare. I alla fall är det viktigt att få en klar bild av orsaken till att järnbrist  har uppkommit.

Symptomen på järnbrist kan vara synnerligen mångfacetterade och kliniskt kan de vara identiska med symtomen t.ex. vid underfunktion av sköldkörteln.

De vanligaste symtomen är bl.a. trötthet, dåsighet, nedsatt prestationsförmåga, viktökning, frusenhet, störd tarmfunktion, temperaturväxlingar och svettning, huvudvärk, ledvärk och en känsla av klump i halsen, torr hud och oroliga ben (”restless legs”).

Den primära behandlingen av järnbrist är alltid järntillskottspreparat som tas genom munnen.  Dygnsdosen ska vara minst 100 mg. Den genomsnittliga tiden för fortsatt behandling efter att anemin korrigerats är 6–9 månader. Behandlingen kan ge vissa biverkningar – illamående, förstoppning, diarré och/eller buksmärtor. Tänderna kan färgas. Hos en del patienter är järnbristen och/eller symtomen så svåra att behandling med preparat som tas genom munnen inte är möjlig eller ger inte tillräckligt snabb respons. En del patienter tål överhuvudtaget inte järnpreparat som tas genom munnen. I sådana situationer kan man överväga behandling med intravenöst järnpreparat. Detta kan dock ge allvarliga biverkningar.

Behandling med järnpreparat utan läkaruppsikt avråds från. Användningen av järnpreparat i flytande form brukar inte leda till korrigering av järnbristen. En standarddos innehåller c. 20 mg järn.

Litteratur

  • Andreeva VA, Galan P, Arnaud J, Julia C, Serge Hercberg S, Kesse-Guyot E. Midlife iron status is inversely associated with subsequent cognitive performance, particularly in perimenopausal women. J Nutr 143: 1974–1981, 2013.
  • Camaschella C. Iron deficiency anemia. N Engl J Med 2015;372:1832–43.
  • Dallman PR. Effects of iron deficiency exclusive of anaemia. Bri J Haematol 1978;40:179–84.
  • Elwood PC, Wood MM. Effect of oral iron therapy on the symptoms of anaemia. Brit J Prev Soc Med 1966;20:172-175.
  • Garcia-Casa MN, Peña-Rosas JP, Pasricha S-R. Rethinking ferritin cutoffs for iron deficiency and overload. The Lancet Haematology 2014;1:e92-e94
  • Hallberg L. Results of surveys to assess iron status in Europe. Nutrition Reviews, 1995;53:314–322.
  • Johnson-Wimbley TD, Graham DY. Diagnosis and management of iron deficiency anemia in the 21st century. Therap Adv Gastroenterol 2011;4:177–184.
  • Krayenbuehl P-A, Battegay E, Breymann C, Furrer J, Schulthess G. Intravenous iron for the treatment of fatigue in nonanemic, premenopausal women with low serum ferritin concentration. Blood 2011;118:3222-7.
  • Koulaouzidis A, Cottier R, Bhat S, Said E, Linaker BD, Saeed AA. A ferritin level >50 microg/L is frequently consistent with iron deficiency. Eur J Intern Med 2009;20:168-70.
  • Lepistö M, Lampio A, Polo P. Raskaus ja levottomat jalat- oireyhtymä. Suomen lääkärilehti. 2017;72:349-353.
  • Pavord S, Myers B, Robinson S, Allard S, Strong J, Oppenheimer C on behalf of the British Committee for Standards in Haematology. UK guidelines on the management of iron deficiency in pregnancy. The absorption of iron from whole diets: a systematic review. Br J Haematol 2012;156:588–600.
  • Punnonen K, Irjala K, Rajamäki A. Serum transferrin receptor and its ratio to serum ferritin in the diagnosis of iron deficiency. Blood 1997;89:1052-57.
  • Restless legs syndrome. Detection and management in primary care. NIH Publication 2000;No. 00-3788.
  • Soppi E. Iron deficiency is the main cause of symptom persistence in patients treated for hypothyroidism. Thyroid 2015;25 (suppl 1):A-74.
  • Soppi E. Raudanpuute tunnistetaan huonosti. (Iron deficiency is poorly recognized in clinical practice). Suomen Lääkärilehti (Ajassa/ keskustelua) 71(38):2488, 2016.
  • Vahdat Shariatpanaahi M, Vahdat Shariatpanaahi Z, Moshtaaghi M, Shahbaazi SH, Abadi A. The relationship between depression and serum ferritin level. Eur J Clin Nutr 2007;61:532–535
  • Vaucher P, Druais P-L, Waldvogel S, Favrat B. Effect of iron supplementation on fatigue in nonanemic menstruating women with low ferritin: a randomized controlled trial. CMAJ 2012;184:1247–54.
  • Worwood M. Indicators of the iron status of populations: ferritin. In: WHO, CDC. Assessing the iron status of populations: report of a joint World Health Organization/ Centers for Disease Control and Prevention technical consultation on the assessment of iron status at the population level, 2nd ed. Geneva, World Health Organization, 2007;35-74. Saatavissa: http://www.who.int/nutrition/publications/micronutrients/ anaemia_iron_deficiency/9789241596107.pdf. 
  • Zacharski LR, Ornstein DL, Woloshin S, Schwartz LM. Association of age, sex, and race with body iron stores in adults: analysis of NHANES III data. A Heart J 2000;140:98–104.